Det blir som ett hugg i hjärtat, när jag ser dig gå förbi utan att säga ett ord.

Tystnaden har övertagit ditt tal.
jag tappar talförmågan, jag  letar efter den men hittar den bara när
du har gått, när du är ur min syn.
Som ett nystan utan garn, som en leksak utan barn, de skulle jag va utan dig, ingenting utan dig.
som en tomte utan skägg, som en höna utan ägg. det skulle jag va utan dig ingenting, utan dig.. 
 för  varenda gång du bara går förbi utan att ens titta på mig, utan att ens säga något, så kommer oron knipet i magen som gör att man bara inte orkar bry sig mer,  för varför ska jag bry mig? varför ska jag orka hålla ut med något som du skiter fullständigt i, För dig är jag en sten. en sten man kliver på när man går, en sten som man stampar på av ren ilska, en sten som man sparkar omkring, en sten som bilar kör på, ja kanske till och med en sten som ligger längst ner på havets botten. Så långt ner man bara kan komma, där ingen ser en där ingen hör en, tänk att den stenen känns det som att jag är i dina ögon. Jag jobbar för att ta mig upp, för att värkligen lyckas med något, men du bara pressar ner mig igen genom att inte ge någonting tbx. - Jag tar flera kulor för dig men får smulor tbx.








-det gammla som du raderar ur ditt liv, finns förtfarande kvar i mitt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0