Du sa att du älskade mig, men var det bara som du sa?....För att göra mig gla.

När jag halkade efter, saktade du ner och gick där brevid mig, Det var tyst, jag skrollade igenom hjärnan och letade efter ngt att säga, när jag kom på vad jag kunde prata om så tänkte jag så mkt  på om det var rätt att säga, och tillslut sa jag inget, och börja leta efter ngt nytt, jag vet inte om du gjorde samma sak eller om du tyckte det var skönt när det var tyst. ingen av oss sa ngt tillslut var vi framme vad dom andra, och jag ångra att jag inte sa ngt, det kunde varit början på ngt bra.

tystnaden tog mina ord när du var brevid, jag fick panik och slängde upp ngt snappt, men insåg att det var inte rätt sak  att säga. Och nu det ända man tänker på är att den chansen ska komma igen.



allt handlar om TRO. HOPP OCH KÄRLEK.♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0