Du var för nära mig för att jag skulle kunna förstå.

Du hjälpte mig upp till en annan väg, som jag trodde vi skulle följa tilsammans.
men jag fick gå den vägen ensamm, Jag väntade på att du skulle ta min hand och att vi skulle
börja ett annat liv, Du tog min hand i några få underbara sekunder, sedan släppte du min hand och skakade på huvudet, och vinkade hejdå. Jag kollar fortfarande på min väg. Jag har långt kvar att gå,
jag har inte ens kommit halv vägs. Det går bara tyngre och tyngre.. för varje steg jag tar ifrån dig.

//Felicia.........


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0