-Felicia wikholm

Nu ska jag skriva ut den dikten jag skrev till lotta på svenskan när hon inte villr följa med mig hem, men denna dikt fick hon att följa med.

Det som jag inte trodde var sant! ( Dikten till lotta)

Jag satt på lektionen jag var helt kallsvettig,
 Min bästaste vän som jag jämt litade på och hon ville alltid vara med mig ALLTID !! Hon älskade mig för den jag var och inte för den jag borde vara,
Hennes namn är ANNA-LOTTA! 
när alla var dum så var det henne jag vände mig till,
henne jag prata med, henne jag skrattade med varje dag, henne jag delade min gjädje med satt säga,
Men en dag kom de ordet jag inte trodde skulle komma,
Jag frågade om vi skulle hänga med varann Jag fick svaret NEJ!
Jag blev alldeles kallsvättig igen, Alldeles tårugd tårarna rann  ner för kinden, De kanske inte syndes att jag var ledssen men innombords känndes det som en kniv i hjärtat, det var den sekunden jag slutade tro, slutade hoppas, för de var hon som var min enda tro mitt enda hopp här i livet,
jag såg mitt liv passera förbi, jag dog innombords men kroppen fortsätter vidare och de är den du ser nu. 
Med tårar i ögonen och ett flin som är falskt för att låtsassss att jag är glad. 





Sorry lotta för bilden men vi kan säga att de var längesedan:P  //Felicia♥