Jag andas, jag pratar jag lever som vanligt. Men tappar ändå andan när jag ser dig och slutar pratar för att pirrrret i magen tar över och då kan jag inte heller leva som vanligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0