Jag vet inte vad jag ska säga, jag var liv rädd för att det här skulle hända.

Du är nog den som jag borde vara hos.
det är hos dig jag hör hemma. ♥



Jag ville inte att det skulle bli såhär,
du är min mamma ingen annans. 
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. 
Och med tanken på att jag inte kan göra någonting åt det blir allt värre. 
Jag måste få andas ett tag. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0