Inga ord.
Det är svårt att försöka tänka på någonting annat när du står på repeat i mitt huvud. Tanken på att somna med blöt kudde heltiden är inte speciellt lockande, allt har knappt börjat än och jag undrar hur allt är om nån månad. Att liksom bara kasta ut det bästa man har känns inte rätt, sömnlösa nätter och sovande dagar ser man inte fram emot, ögon som stirrar sig blind på sina egna tårar och sedan tycker så jävla synd om sig själv, bli lovad massor av gånger och sedan få kniven i hjärtat varje gång man blir sviken. Tro på massa trams och sedan förstå att allt bara är påhitt för att jag ska må bra. Hon är ju trotts allt den där systern jag aldrig fick.
påhittet och tramset är att du inte litar på mig
påhittet och tramset är att du inte litar på mig
