Prata jag lyssnar.

Varje dag tänker jag på hur det hade kunnat vara nu om ingenting hade kommit emellan, om allt hade varit som det var tänkt att inga tårar skulle få släppas i onödan och att allt inte skulle försvinna som att ingenting lägre spela någon roll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0