dumma töntiga känslor bara.
Stirrande ögon, blöta kinder och tankar som inte går att släppa kan vara bra,
dom säger att när man är ensam är man som starkast men det är bara skitsnack.
För visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna tysta liv? En vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi?
Jag hade så många tankar om hur allt skulle se ut, hur allt skulle bli och hur glad jag alltid skulle vara, jag såg mig själv le på varenda bild, och jag skulle aldrig vara i närheten av att fälla en tår,
jag hade fuderat på allt iallafall det som var behövligt och det som gjorde mig glad.
Jag hade en film i huvudet som spelades upp verje kväll och jag grät av gläde för allt kunde bli så otroligt bra, men det jag inte viste var att jag inte skulle få komma närmre den lyckan än den där filmen jag klippt ihop av drömmar som jag en gång trodde på, det kändes så verkligt och varför skulle någonting hända jag hade ju tänkt ut allt så bra. Jag slösade bort onödig tid på att tänka på hur glad jag skulle få vara, men ja blev olyckllig tillslut och det är väl oftast så det slutar utanför sagornas värld.
Det är inte mitt fel att hjärtat ger ut sig själv alldeles för snabbt vissa gånger. Man behöver inte vara dum för att krossa någon det räcker med att man slutar bry sig och lotsas som att ingenting har hänt.
Och jag sa det själv redan ifrån början "jag kommer bli sårad, igen" men ändå tog jag steget över i hopp om att jag skulle ha fel. Ge aldrig ut hjärtat för snabbt.
Kommentarer
Trackback
