jag gör ju ingenting åt det.

jävligt nära men ändå så långt bort, ifrån hur jag vill ha det.
orkar inte leva alla dagar likadan längre och jag trodde jag hade hittat någonting som skulle kunna förändra mitt liv men det försvann och jag går och undrar varje dag om det någonsin kommer tillbaka? eller det kanske fortfarande finns där men jag ser det inte. skitliv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0