jag kan ju alltid lotsas att jag inte bryr mig.

det går neråt igen ingenting är som jag vill ha det, upp och ner som en bergodalbana helatiden och jag blir så less, att vara så fokuserad och bli så fast trodde jag inte att man kunde, men att vara för rädd för att göra någonting åt det, de har man väl varit med om alldeles för många gånger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0