Det känns jobbigt för jag får ångest över någonting som gör mig illa.



Jag är ute på kanten och jag skriker mitt namn som en dåre på toppen av mina lungor

men det är aldrig nog att mitt eko, eko är den enda rösten som kommer tillbaka
min skugga, skugga är den enda vän som jag har. 

Jag vet inte riktigt var världen är, men jag saknar det nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0