jag har varit här förut.

Jag skulle kunna vara vaken hela nätterna, jag skulle kunna ligga och stirra in i en vägg hur länge som hälst bara för att jag inte känner någon mening med någonting annat. Jag kan tänka tills det knappt finns någonting kvar och jag skulle kunna leva som om det inte fanns någon morgondag. För det är samma hjärta som nöts ut på samma spår, samma själ som plågas, samma tårfyllda ögon som ligger vaken och stirrar varje kväll. Det är samma tankar som viskas inne i huvudet och det är samma läppar som försöker prata.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0